Botswana inte bara Damernas detektivbyrå

I våras startade Stiftelsen Spinalis med personal från Rehab Station ett samarbete med SIDA och Botswanas hälsoministerie. Syftet med samarbetet som skall pågå i tre år, är att starta och driva ett nationellt ryggmärgsskadecenter i Botswana med inneliggande och dagpatienter liknande den verksamhet som drivs på Rehab Station / Spinaliskliniken idag.

I Botswana bor det ca 2 miljoner människor och varje år skadas ca 40-50 personer av ryggmärgsskada, de flesta skadas i trafiken. Nu drivs projektet på Princess Marina hospital på en ortoped avdelning, med sex platser för män och tre platser för kvinnor.

Jag träffar Inka Löfvenmark och Gunnel Lif som nu är hemma i Sverige en vecka med tre av personalen från sjukhuset, Sharon, sjukgymnast, Maria sjuksköterska och Beauty som jobbar som arbetsterapeut.

Det har varit en spännande tid med massor av utmaningar. Kliniken har nu 30 personer som öppenvårdspatienter och 9 patienter som ligger inne på avdelningen, Som mest har vi haft 14 patienter inneliggande, då var det tufft och mycket att göra, berättar Inka.

Ryggmärgsskadeteamet består av en svensk del (Inka Löfvenmark sg, Tobias Holmlund sg, Lisa Holmlund at, Gunnel Lif ssk, Pelle Vesterlund ri och Katarzyna Trok läk R18, KS) och en Botswana crew, det är 2 sjuksköterskor, 3 biträden, 2 sg, 1 at och en läkare knutna till avdelningen.

Tidigare om man drabbats av en ryggmärgsskada så blev man förpassad till sängen. Där sköter man allt, rullstol kan man få men ofta gamla, passiva modeller, utan dyna och man kan sitta uppe några stunder på dagen men livet lever många i sängen.

De första månaderna jobbade vi hårt med att lära upp personal, patienter och anhöriga om vad  en ryggmärgsskada är, hur och varför man ska och kan undvika sår. Vändscheman infördes och sakta men säkert så ser vi nu att såren minskar, berättar Gunnel.   

Gunnel har på kvällarna suttit och sytt sittdynor till rullstolar och Lassekuddar till röda hälar. Allt sådant är det brist på i Botswana, de som har riktiga grejor köper det i Sydafrika i Johannesburg. De svåra fallen blir också opererade i Johannesburg och får sin akuta rehab där och de patienterna kommer ofta tillbaka i bättre rullstolar än man kan hitta i Botswana.

När teamet kom ner till Gaborone hade de med sig tio aktiva rullstolar och när Pelle, rehabinstruktör, började jobba med patienterna i höstas, då hände det något på avdelningen. Både personal och patienter började förstå vad det handlar om. Kan Pelle kan andra!  

Nu är patienterna mycket mera ”på” än tidigare och sakta börjar de förstå vad ett aktivt liv i rullstol kan innebära.

Inka berättar att staten betalar, ibland upp till ett år, för någon som ligger inne på sjukhuset för att läka sår, men många beslutsfattare har svårt att första nyttan med bra hjälpmedel, tex en sittdyna för att undvika såren.

- Alla är i teamet  brinner för rehab-arbetet här nere och vill verkligen bygga upp något nytt, vi har kommit ett steg på vägen men som ni förstår finns det mycket att fortsätta jobba med, säger Inka och Gunnel.

 

/RED

Tillbaka till Nyheter & Artiklar