HUTTER - om de coolaste

Gunnar Lindhé bröt nacken på sjuttiotalet och har frusit varje vinter sedan dess. Nu startar han projektet Hutter för att reda ut om det överhuvudtaget är möjligt för tetraplegiker att hålla sig varma.

TEXT: Peter Anderson-Pope
(Artikeln är hämtad från tidningen KICK).

De flesta åkommor och besvär som följer med ryggmärgsskador uppmärksammas av den
medicinska professionen och av forskare och doktorander. Även om alla åkommor och besvär därigenom inte försvinner så blir de allra flesta åtminstone lindrade. Men att ryggmärgsskadade i allmänhet och tetraplegiker i synnerhet är så frusna verkar inte bekymra någon – utom just ryggmärgsskadade i allmänhet och tetraplegiker i synnerhet.

-Det är svårt att få gehör när man gnäller över sin frusenhet, säger Gunnar Lindhé som arbetar på Rehabstation station med it-anpassninmgar.

-Det kan ju bero på att det bara är vi själva som vet i vilken utsträckning det begränsar våra liv. Jag vet många som överhuvudtaget inte vistas utomhus på vintern.

För att sammanställa hur frusenheten påverkar i första hand tetraplegikers liv, inleddes projektet med en enkätundersökning. Några frågor handlar om när och hur man fryser andra frågor om vad man gör för att slippa eller lindra frysandet.

-Jag hoppas att svaren kommer att peka ut i vilken riktning vi ska gå vidare. Det är min målsättning att vi ska ta oss förbi goda råd om att ta på sig mer kläder i kallt väder. Det är ju något som alla känner till – men folk fryser ju ändå.

Det är tetraplegiker som fryser mest därför att deras inre termostat fungerar sämst. Att de dessutom har svårast både att klä på sig mycket och röra sig med mycket kläder på är verkligen att lägga lök på laxen.

När Hutter har tagit ut nästa kompassriktning hoppas Kick kunna återkomma med mer fakta i ärendet.

Kontakta Gunnar Lindhé på projekt.hutter@rehabstation.se.

Tillbaka till Nyheter & Artiklar